"Jag får nått som heter ångest, det är iaf det dom säger till mig att det är. Och det var det som bara grep tag i mitt liv och huvud. Något man aldrig kan gå en dag utan, som en fästing som suger ur all kraft från hela kroppen och man plötsligt blir svag. Och man inte kan göra nått åt det, det är inte bara den typen av fästing som finns så klart. Ibland suger den extra mycket för snabbt så man inte fattar någonting. Man blir nästan psykotisk, kan vara svårt att skilja verkligheten från det som är uppe i huvudet. Men det är tydligen normalt när man mår dåligt, och det är det som dom kallar ångest.

 

Får man för mycket fästingar så blir det som ett svart moln som erövrar hjärnan, depression. det är så jag upplever det. Det växer dag efter dag och hoppet blir svagare och svagare. Som att någon att äter sig tjock uppe i huvudet på all hopp man har och allt molnet har ätit blir svart, det som man en gång hade från början blir mindre. Dag efter dag.

 

när det inte finns mycket kvar av hoppet så händer det inte så mycket mer än sängliggande.

och här är jag igen, i sängen. "