Jo, jag ska förklara så att dom flesta hajjar nu. Så jag slipper dra hela storyn igen.

Jag bor på ett så kallat HVB hem, hvb står för Hem för Vård och Boende.

Och här är det just nu 8 andra inklusive mig som bor här på samma ställe, som mår dåligt. Här är det bara flickor, och självklart har alla sina problem, som kan vara olika. Jag har ingen aning om VARFÖR dom andra mår dåligt, men det jag vet är ATT dom mår dåligt. Man pratar inte med varandra om sånna saker, vi är inte destruktiva med varandra utan det är sånt som stannar hos en själv. Vilket jag tycker är väldigt bra och viktigt. Vi är alla här för våran egen skull, det är enbart fokus på sig själv. Det behöver inte betyda att man är egoistisk, verkligen inte. Men det viktigaste är oss själva, och det är så det är.

 

Och här är det personal som jobbar, så det är alltid minst 3 personal på dagarna och en som sover natt, även en bakjour som sover natt. Att sova natt är att en vuxen i huset som sover på nätterna på nedervåningen. Så vi kan gå ner dit och knacka på om vi behöver hjälp med nått, annars kan man också ringa om man vill så kommer dom till ditt rum. 

En natt bakjour är en av personalerna som sover hemma hos sig själv, och händer det någonting allvarligt eller mer seriöst så ringer man henne eller han. Så dom sover hemma, men finns tillgängliga. smart?

 

Så det här är ett ställe där man får bo minst 6 månader, eller asså man har ett slags "kontrakt" ... hittar inte riktigt rätt ord men det är en behandlingsplan man har om hur länge man ska vara här. Här får man gå samtal med behandlingspedagoger som ger dig samtalsterapi. Alltså olika behandlingar som man behöver gå om man till.ex har tvångstankar så går men en speciell behandling för det, eller om man bär på trauman så går man en behandling för det. osv osv.

 

Så det är olika till upp till var och en. Of course. 

Så detta är trots allt en väldigt bra miljö för oss ungdomar, det är precis som att bo hemma. Liksom ingen sjukhus miljö överhuvudtaget. Du får verkligen samma kärlek av personalen och samma av dom andra flickorna här. Vi är liksom en familj. Det är verkligen kompis nivå här, man tänker inte på att personalen är personal. Men så klart är dom jätte duktiga på det vi är här för. Dom kan agera riktigt proffisonelt när det behövs, man för inprincip all hjälp man kan få. Och jag är sååå glad över att jag fick denna ENORMA chansen till ett friskare liv.

 

Och det roligaste är att NI, som läser denna bloggen kommer följa med på denna extremt spännande resa för både mig och er. Puss på er, ni är verkligen guldvärda för mig.